Murbruk kan bestå av kalk, lera eller en blanding av båda som grundmaterial. Därtill tillsättes en ballast oftast bestående av sand.  Mängden och kvaliteten av sanden (kornstorlek, sortering) varierar. Murbruket innehåller dessutom ofta en del föroreningar tex från kalkbränningen som kan ha stort inflytande på murbrukets kvalitet och funktionalitet – f.ex. kommer ett tillräckligt lerförorenat bruk att bli hydrauliskt vilket betyder att det härdar som en cement. Homogeniseringen av ballasten i bruket samt fördelningen och storleken på hålrum och spricksystem berättar mycket om kvaliteten på hantverket.

​

Murbruket har således tydliga likheter med keramiskt material och kan därför med fördel analyseras med samma metoder. Tunnslip är den klart viktigaste metod då studier av materialets struktur är avgörande för en analys av materialets funktionalitet och faktiska funktion.

 

Den vanligaste och sedan länge etablerade frågeställningen till analyser av murbruk rör synkroniseringen av byggfaser i en om- och tillbyggd byggnad. Samtida byggnation karakteriseras av samma råmaterial och blandning. Proveniensbestämningar av råmaterialen har också diskuterats på bas av olika analyser, men vilar i hög utsträckning även på historiska källor om gruvdrift och handel. För byggnadsantikvariska åtgärder ger en analys av gammalt bruk möjligheten att använda nytt murbruk med rätt ursprunglig sammansättning.